Ibland vill jag gå sönder, sjunger Munther inte särskilt muntert. Som ett glas som går itu, vill han slå sönder allt som hållit honom kvar. Själv väller jag bara ut. Spridda skärvor, kristaller av glas, sprickor i kanten. Läcker för hela slanten. Ett hejdå och klick stod jag kvar, på pallen i hallen, med ena handen i garderoben och den andra...
0 kommentar(er)
