baralisen

Jag sitter och läser "Handbok för introverta" och har fått lära mig att det heter extravert, och inte extrovert. Tydligen en felöversättning på Carl Jungs bok under början av 1900-talet som spred sig  och förstörde den faktiska stavningen. Varför jag har den boken undrar du? Ja, föga förvånande så förbereder jag mig för en värld när vaccinet lanserats till allmänheten och folk ignorerar mitt personliga utrymme på nytt. Jag behöver vara beredd.

 

För ett par dagar sedan gjorde jag även ett personlighetstest efter att en Tindermatch (japp, still going strong med mitt digitala dejtande utan faktiska dejter) sagt att han var INFJ-A-person som tydligen ska vara världens ovanligaste personlighet. Självfallet blev jag då nyfiken på vad vilken bokstavskombination jag själv har. 

 

Även jag fick sälla mig till ovanlighetens vagga med ett INTJ-A/INTJ-T resultat! Som en "Turbulent Achitect" vars första mening beskrevs som "a person with the Introverted, Intuitive, Thinking, and Judging personality traits.". Tänkte, hur mycket kan ett sånt test stämma? Blir säkert olika resultat varje gång.

 

Well, äpplet föll inte så långt från trädet. För hittade nämligen ett resultat på samma test från 2018 där jag även då kammat hem en INTJ-T personlighet av "Turbulent Logician"-typ.

 

Båda dessa två typer av min personlighet ska tydligen ha en livsstrategi av "Constant Improvement". Känns ju inte helt främmande och lite komiskt då nästan alla mina jobbprestationer varit förbättringsarbeten och förändringsprocesser, hehe.

 

Så med detta resultat färskt i minnet lånade jag hem en bok för mitt introverta liv. Boken var även tydligt skriven av en introvert, för introverter. Som främst alla andra borde läsa för att förstå mig. Men i alla fall, jag hittade några punkter som jag kände igen mig lite extra i!

• Undvikande av ögonkontakt. Julia berättade för några dagar sedan om killen hon träffar att de legat och kollat varandra intensivt i ögonen en evighet och tillade "förlåt, jag vet att du tycker det här är obehagligt" (hur fin är hon inte att hon kände av min rysning och andnöd på andra sidan luren??). Så länge jag kan minnas har jag tyckt långa stilla blickar är riktigt obekvämt. Jag har även tänkt att det är anledningen till att jag ofta kollar bort under samtal.
  
  I boken beskrevs fenomenet som ett sätt att ta in information och formulera tankar på, där ögonkontakt kan bli distraherande för introverter. Kommer defenitivt använda det som förklaring (men som oftast är sant! Jag har en tendens att spinna iväg på det någon berättar, leta gamla referenser och försöka pussla ihop samtalet med allt min hjärna kan ha samlat in under tiden, utan att faktiskt säga ett knyst).
  
• Lyckligaste ögonblick i en relation är att sitta tysta ihop med varsitt. Alltså det är ju det finaste jag vet. Att vara tillsammans i samma rum med sitt, och vara helt bekväma med det. En läser, den andra spelar datorspel. En ser på film, den andra napar. Mmmmm. "För mig som introvert är det syret som behövs för att jag ska kunna bygga vidare på relationen." skriver författaren till boken och ja, ja. (En feedback till fellow introverts var att faktiskt säga nej, idag behöver jag en stund själv för att ladda batterierna, höras sen? istället för radiotystnad som det lätt kan bli om en behöver vara själv-själv).
  
• Varför jag blir frustrerad av coachande ledarskap. Jag kan bli måttligt provocerad när jag ber om råd men får en motfråga tillbaka som "hur skulle du vilja lösa det?" istället för ett beslut. Förklarades att introverter lägger mycket tid för reflektion och tankegång innan de ber om råd, så bollandet tillbaka ses som ett sätt att slippa ta beslut när det väl krävs från den som frågar. Tydligen ett ledarskap som fungerar bättre på extraverta vars spontana reaktion är att diskutera. Mentorskap med liknelser, förklaringar och lösningar av liknande situationer är guld för introverts!
  
• Förkärlek till text. Bevisligen finns det forskning som visar att introverta tenderar att vara mest sig själva i text, att en är som mest genuin i de skrivna orden. Fanns också något som kallades "textavert" -- en person som ger sken av att vara extravert i text men i själva verket har livet i introperspektiv. Kan bli lite tråk på Tinderdejterna när en verkar vara utåt och humoristisk men egentligen blir helt dränerad av nya bekantskaper.
  
• Tvärtemot magnetism. Jag vill absolut inte alls vara tillsammans med någon som mig själv, men har inte riktigt förstått varför. Men så förklarade författaren att han liksom på pappret checkar alla boxar med likasinnade men inte får den där gnistran, det händer inget i magtrakten. Det är först när någon som inte är helt kompatibel, irriterande och facinerande, som en nyfickenhet väcks. För att det är så främmande. Det känns ju igen, men där det finns en tonvikt jag ännu inte bemästrat med att "de starkaste relationerna är de som förstår och tolererar varandas olikheter. Det har stor betydelse hur ni hanterar era olika energinivåer och hur ni förstår, tolererar och kompromissar mellan dessa behov.". Låter ju solklart, om än orimligt. 

Tänk vad en kan lära om sig själv va! I samband med kunskap om min personlighetstyp och råd för framtida post-corona-livet fick jag faktiskt två AHA-upplevelser precis typ nu om just mig själv! Vadå undrar ni? Det här kan jag säga:

 

1. Att jag är en person med mycket energi och många saker på g. 
   Det är något jag absolut inte alls ser mig som. Alltid tänkt att jag är väldigt lat, oftast trött och aldrig gör något särskilt spännande eller vågat i livet. Har liksom ingen direkt hobby, inte intresserad av att backpacka i Asien eller tågluffa Europa. Älskar dags-naps och att sitta bredvid med en bok när familjen spelar brädspel.
   
   Det var igår när jag pratade med Freddyboy i telefon som han sa "Jag är inte särskilt förvånad över att du börjat träna ändå, någonstans måste energin ta vägen nu när du inte kan göra så mycket annat. Du hade ju alltid något på g, var iväg på events, föreläsningar, träffade folk och utforskade staden innan." (kan här ha semiskrytit om mitt löparknä som ett bevis på att jag numera tränar).
   
   Allt han sa lät så främmande men också min absoluta vardag när jag bodde i Malmö. Det blev liksom lite som första gången jag tog på mig mina progressiva glasögon; väldigt klart. Att min jogging och bodybalance började i samma tid som samhället stängdes ner. Inga fler frukostföreläsningar, guidade stadsvandringar eller museumbesök. Men hej till en helt ny livsvana med kontinuerlig träning, javisst!
   
2. Att jag tackar nej till jobb pga magkänsla. 
   För tre-fyra år sen hade detta aldrig kommit över min mun, eller ens i mina tankar. Då identifierande jag mig 100% med mitt jobb och constant improvement var ett mantra mer än en strategi. Jag tacka ja till utveckling, utmaning och erbjudanden. Vilket således även ledde till den bastanta väggen. (en parentes, har ni tänkt på att "ända in i kaklet" är ett positivt betingat begrepp, men "att gå in i väggen" bara är kopplat till negativ piss-situation? Det borde ju faktiskt göra ondare att smacka in i kaklet än i en vägg, de flesta lägenhetsväggar är i alla fall gjorda av gips.)
   
   Idag tackade jag nej till ett jobb som bara inte kändes helt bra i mellangärdet. Inte för att det var några varningstecken på jobbet i sig, det lät faktiskt toppen på alla sätt, utan bara för att det inte kändes rätt för mig. Jag fick till och med lönen jag begärde men sa nej ändå, för att rollen inte kändes helt hemma och att jag just i detta nu värderar annat än just det. Hur märkligt som helst, då det var ett toppenjobb! Hade varit spännande, utvecklande och utmanande! Med en fantastisk chef och fantastiska kollegor. Märkligt ändå, hur det kan vara rätt på alla plan, men ändå inte kännas rätt just nu när det väl kommer till kritan. 
   
   Hur som, kändes det som ett oerhört stort moget och lärorikt beslut. Hade aldrig på världskartan skett i en situation som inte var nu, utifrån premisser och tajming, att tacka nej till en tjänst jag sökt och ändå tänkt jag velat ha fram tills erbjudandet serverats och då något som så sällan är med mig, min magkänsla, plötsligt har en talan. 

 

"These personalities can be both the boldest of dreamers and the bitterest of pessimists."