Snön ligger fortfarande kvar på backen på Hisingen.
Äntligen.
Det sägs att en ska glädjas av de små grejerna i livet, och det gör jag verkligen. Tror jag.
När persiennerna drogs upp imorse så blev jag förvånad. För igår hade jag invigt mina vita converse, föga förvånad över det vita pudret som nu mötte mig denna flocksockrade semledag. Men också glad. För gillar ju snö. När den är sådär vit och knarrig under skorna, mjuk och formbar för änglar på marken. Det är fint.
Men så är det ju sällan i en bilstad. Spårvagnens sju minuters färd in till stadskärnan gav det skara skenet en mer brun färgskiftning och blaskande i tårna. Men men, en kan inte få allt!
Även om det känns så idag.
För förutom att det är februaris sista tisdag så är det även lönedag, semledag och bokreastart! Så det har ju laglydigt hävts i en semla (som jag under två månaders tid ylat om hur mycket jag älskar och ser fram emot just denna tisdag, FETtisdagen!) som inte alls smakade så fluffigt, mjukt och mandligt jag hoppats. Men så blir det väl när en har lite höga förhoppningar och egentligen bara vill äta mammsens hemmagjorda bullar och mandelmassa utblandad med bröd, mjölk och hackade mandlar. Den gjorde ju ändå sitt, och var god ändå.
En annan härlig tradition dagen till ära var att spendera lite av lönen, som även den lagt som som en liten hinna över kärlen. Två nya böcker har det blivit! Åh ja, jaaa! Så efterlängtat. Har riktigt suktat efter något att läsa, förtära och förglömma mig i.
Så nu ser jag fram emot denna här
och den här
I min suktan efter ord på pränt så har jag starat en annan fantastisk trevlig vana här i februari -- tidningsprenumeration!
Under fem veckors tid testar jag helgläsning med hederlig journalistik i pappersformat. Vilket i helgen invigdes med fyra timmars kaffesipprande, prasslig svärta och lite verklighetsförankring. Det var mysig.
Något mindre mysigt är min ambivalens inför det här med valet av bloggplattform. Så lite att jag inte ens orkat ändra stavfel, meningsbyggnader och slarv i förra inlägget. Och inte heller kommer korra detta innan jag trycker på den lille blå. Förra inlägget sa jag ändå till mig själv att det skulle vara ett typ test, för att se om jag ens ska ta upp denna gamla relik eller bara forsätta spramma om mina mensproblem på devotes reklamantaste protal.
Vi får väl se. Kanske stannar här lika länge som snön i Göteborg.
1 kommentar(er)
