baralisen

Det svåraste med konceptet tycker jag ju är att första intrycket blir från en bild jag gillar och sen möjligtvis via meningsutbyten i en chatt, och inte ett faktiskt första möte. Nu är det så oerhört svårt att lyssna in och lyssna av, för jag vet ju faktiskt inte hur personen låter. Hur hen kanske drar ut på a:et i ordet ska, rycket lätt på mungipan vid ett skämt eller viftar med armarna när hen vill förtydliga något. 

 

Så när frågan väl kom, så blev jag nästan lite ställd. Lite som att jag missat det egentliga syfte med appen. 

 "Ska vi ses?" 

 

Och jag sa nej. Att jag faktiskt kanske inte helt tänkt klart varför jag har appen och vad jag gör här, då tanken på att ses kändes så jäkla avlägsen. Så jag slutade swiparunt och artighetssvara, och behöll bara tre konversationer. Hade ännu ett "jag tror inte jag är gjord för detta, jag saknar IRL-första-möten"-samtal med Julia och kom fram till att jag ska ge det tre förstadejter. Sen kan jag ta ett beslut om appens fortlevnad eller inte.

 

För just nu vet jag inte om det är att jag egentligen inte är så intresserad av att dejta och däför inte alls särskilt intresserad av en enda individ, eller om jag bara behöver komma ur bekvämlighetszonen och är lite lat och därför inte orkar engagera mig i någon. 

 

Så därefter har det blivit om ett svagt men kort och gott JA till de tre Tinderkonversationerna som blev kvar. Och hur har det gått, nu när jag helt plötsligt kan läsa av en persons faktiska uppenbarelse?

 

Årets första förstadejt

Kommer jag 20 min sent, öppnar dörren till puben och känner - nej. Det här kommer inte bli något mer. Det var liksom inte det att han var ful eller så, han såg bara inte ut som på bilderna. Och så oerhört ursäktande försiktigt beteende, som fick mig att inse att när jag trott att han varit lite sazzy sarkastisk i text har nog varit gravallvarligt ursäktande. Så var lite som att sitta vid middagen på ett bröllop med bordsplacering och får make it thru the night med bordsgrannen; ok trevligt men meh nej. 

 

Årets andra förstadejt

"Jag är framme 17:32" skriver han och jag svarar "Jag sprang och hann med en spårvagn, så jag med!" och sitter nöjd med mig själv att jag för en gångs skull är i tid! Och hann både powernapa och duscha innan. Vid Brunnis kommer ett par inspringandes och stannar i dörröppningen "Går den här till Kungsport?" med flåset i halsen. Jajemen! Säger jag, glatt, jag ska med dit! "Vad bra, så länge den inte går åt höger här..." säger hon när vagnen börjar rulla och självfallet svänger höger. 

 

Rövhatt.

 

Har självfallet hoppat på fel spårvagn. "Jobbade inte du på Västtrafik?" var första frågan när vi väl möttes upp, försenad. Om vi nu ska fortsätta på bröllopsbjudningsliknelsen så var den här dejtenn mer sällskapet en finner vid baren; lite trevligare och en får (och fick faktiskt dricka goda drinkar i en källare) dricka valfritt gott. Men mer? Meh. Nej.

 

Årets tredje förstadejt...

... är ännu inte satt. Jag kan väl inte heller säga att jag tror det kommer bli tredje gången gillt, och att jag kan blivit lite vilseledd med förra årets Tindersucce. Herremingud vad jag saknar att bli intresserad av någon från första ordet och att det liksom säger klick samtidigt som matchningen även vi första träffen. Och herremingud vad tradigt det är att det ändå inte funkar och att är så jäkla absurt när det säger klick match japp för två personer samtidigt.

 

Men! En förstadejt kvar, sen avgörs ödet för det digitala dejtandet för en här omgången. Vad tror ni? Finns det hopp eller är det bara att vänta till vaccinet leverat fria hångel och trånga barer igen?