Och så börjar det där allt slutade. Tillbaka till blogg.se och alldeles för gammal för att använda bloggen som min privata dagbok ute i etern. Kanske en smärre 30 årskris? Ett sätt att greppa tiden? Pränta mina ord till historien? Jag kommer inte svara på dem frågorna nu och förmodligen inte alls. Men det jag kommer göra är att ge en liten resume av mina senaste nio dagar att avundas över.
För de har varit riktigt jäkla golden.
Tre dagar i Småland och skogarna
Från kust till kust rullade Reginaltåget Regina genom vad som känns ett av Svergies vackraste spår. Från Västkustens höjder, genom Hallands vattendrag til de Småländska skogarna. Där serverades det bakad potatis framför Skavlan, smält vitlökssmör och hemmakänsla på minuten.
Lördagen började vi med att mamma satte sig på cykeln för att klippa kunder och pappa för att spinna en timme. Själv snörde jag joggingskor och funderade vem jag blivit, svettandes i armvecken och nu uppe i fem kilometer på asfalt utan andnöd.
I en lägenhet med utsikt mot Netto granskades diverse scenarion, ett där jag med ens fick ta konsekvensen av hårt underlag och ingen stretching. Det ena ledde inte till det andra och jag mötte upp han som får alla kriser att bli till ljumma briser. En kort promenad och mer potatis i ugn hann vi med innan bror for över bron med mig till det Öländska alvaret. Eller glöm det, inget allvar här mer än den fatala bristen på spelkunskap och outhärdligt dåliga kunskaper i Yatzy.
Krispiga våfflor gräddades i snabb takt i den lilla huset längs med vägen. Den lille tanten fick vi med över bron igen.
Helgens sista morgon startade jag med att grädda scones i varmluftsugnen och bre på äppelmarmeladen från Västkusten. Sen gick mamma och jag till Mangan, handlade litervis med mjölk, finskivad skinka och klementiner. På vägen tillbaka svängde jag höger istället för vänster, in till grannen och saknade så den lilla korv som alltid hälsat en välkommen hem och in. Ett nytt liv satt nu och sov i hallen, och hon som varit lillasyster satt mitt emot bordet och berättade om året som gått. Att bli mamma, ha en son med milslånga ögonfransar och titta på tvrummet som fått sig en helt ny soffa.
Innan tåget hann lämna stationen så tog vi bilen till moster och hennes nya familjemedlem, den lilla moppsen. Och så var tre dagar i Småland över för denna gången.
Fem dagar däremellan
Måndagen började med fem timmars sömn i ryggraden. Det gick bra och jag städade till och med lägenheten. Tisdagen var det inte en enda tant med på jympan, men det gick bra ändå! Onsdags hängde tvätten i torkrummet en hel evighet och torsdags handlades äntligen lite nya grönsaker och ett till pass hans med innan klockan slog fem och det var fredag igen. Helen var här och vi gick på singeldejt med Pontus och hans vän, som bjöd med sig två till och vips så var vi ytterligare fem fler tillsammans på en dag som oftast firas för två.
Och så var det lördag. Ölmässa på tredjelång, gatan bredvid där vi avslutat dagen innan. Där blev det ipa på ipa och indierapp vi försökte klappa ikapp till. Ett tidigt avslut med ännu en burgare, men ännu inte helgens sista.
Med ett stormigt fönster och blöta stänk startade vi dagen till Emma. En klassisk Jane Austen historia där kärlek alltid börjar med bråk, lite näsblod och en frukostbricka. Två timmar senare och två koppar i sig kissades det på konstmuseet och tittades på tavlor ur samma tidsanda som morgonens film.
Därefter traskade vi till Avenyns ledsammaste kvadrat, men med utsikt över stan. En cheeseburgare slank ned och det var ändå så vackert melankoliskt på något vis. Med rostade toner och fylliga aromer fick vi dagens sista koffeinkick innan femman tog mig hela vägen hem.
Och här är vi nu igen. En redogörelse i dagboksformat som förmodligen glädjes åt de få, men ändå.
0 kommentar(er)
