baralisen

Vet att du vill att jag säger ja, utan att tveka. Helst hoppar upp i farten. Är den som har ögonen öppna i nerförsbacken, armarna stadigt om midjan och tilliten tätt intill.

Nej, säger jag. Jag går. Och ser hur jag skjuter ner, ner, ner. Jag kan ramla av, säger jag. Som skäl. Och det kan ju hända, i farten. 

Jag vet inte om det är att jag vill göra mina egna val eller välja åt dig, innan du säger nej, men ångrar mig mitt i. Vänder mig åter om. Ser din ryggtavla rullande längs med. Funderar på om jag ska ropa ditt namn. Eller kanske bara springa efter. 

Jag gör ingetdera. Tänker "om du vänder dig om så gör jag det". Följer siluetten som nu skuggas av träd.

Men du försvinner vid krönet.

Och jag går ner, ner, ner tills Korsvägen delar sig med.