baralisen

Jag har skaffat Tinder, igen.

 

Börjat Tindra på nytt. Som en säger.

 

Det är nästan på dagen ett år sen. Det finns någon bild någonstans på det exakta datumet, för det dracks öl i en av mina dåvarande alldeles för många sängar och insikten i att en inte skulle kunna möta sin framtida spouse på krogen under pandemin slog till. Det var i april, Julia tog screenshots från vad Facebook hade att erbjuda på mig och bam, så hade jag en profil. Till medskapandet av kontot ingick även ett par högerswipes och en månad senare så hade jag bara pratat med tre och fortsatt med en som också blev den första och enda Tinderdejten. 

 

Det är väl kanske därför det nu tar emot lite grann, att vara där igen. Tinder är så himla direktkopplat till Johan. Sex gulliga och ogulliga månader där jag gick omkring som en idiot med en konstant leende på läpparna, hoppade runt på rosa moln, tog svala dopp och pussades under varma somarkvällar. Det var en sådan efterlängtan till att lära känna en person och veta mer, som sällan sker.  Jag blev så himla insvept från hans första svarar-först-garanti till mitt mentala krackelerande av att förstå att vi inte förstod varandra.

 

Med detta i bagaget bordet jag väl ändå vara eld och lågor efter min enorma framgång och strike på Tinder? Jag har ju bara positiva upplevelser av koncept! Vad kan gå fel?

 

Förutom att det känns som att jag besudlar mina fina minnen, så allt? Ett dygn senare så ångrar jag mig. Har sett otaligt många bringor och sneda hakpartier i motljus än önskvärt (alla har också för övrigt hund och hemmagymmar järnet, pga rådande omständigheter som gör att jag har Tinder). Och ja, jag vet att det enda fria livet är frilufslivet, men att varenda en har en hikeing-bild som profilbild och beskriver sig som "ett med naturen och äventyrlig" får mina små söndagsnöjen med att gå i skogen att bara vilja gå hem och glo på film från sängen.

 

Jag kanske helt enkelt inte är matchbar?

 

"Har du swipat höger på någon då?" 

 

Jag vet inte vad det är som får mig att behärska mig så mycket för högerswipen. Det är liksom, noll nyfikenhet inför vad som döljer sig bakom bilderna från min sida. Ska jag verkligen gå igenom trevande frågeställningar, torra svar och bara magar för en tvåsamhet?

 

Nej, nej, jag tror inte att det hä... Oj, jävlar nu kom det en match ! Med en Johan?! Är det universum som ger mig ett tecken??? I och med förra årets tydliga positiva resultat så frågar jag Julia om råd och snabbt copy pastar in hennes spexiga första hälsningsfras. 

 

Ja men hörrni, det här kanske blir något! En till Johan, vad är oddsen va? Ser redan nu framför mig kalla öl till havs, någon som tvingar på mig sällskapsspel och hur min regelbundna träning fallerar. Jag tror på det här, det här kommer bl...  och där kom ett svar tillbaka med två av mina mest avskyddvärda smileys och jag ser det som tecken jag inte vill ha och swipar vidare.

Jag har börjat Tindra igen. Det går bra.